LittleMad

Igår hade Jag namnsdag :) fastän de står Madeleine,

Erik hade inte riktigt tänkt gratta mig eftersom de inte stavades lika :(


Som vanligt är jag seg på att skriva och ja säger alltid att ja ska bli bättre, men de kommer ja inte bli, bara inse ;/
Igår hade jag och erik ett ganska  . . ja vet inte va man ska kalla det, men . . intressant samtal kanske.
Han vart väl inte allt för glad men tillslut verkade han förstå och han sa lite han med.
 Vårat samtal handlade om att ha en Bästis . .

En kompis som man kan dela allt med, snacka om allt och ingenting är pinsamt att säga.
En som alltid har tid att vara med en, en som kan trösta och få en på bättre humör,
En som man får vara precis hur man vill med, en som säger emot om man gör fel.

Och jag skulle vilja ha en sån,  och de sa ja till erik och han tog ju självklart lite illa upp,
men jag förstår honom, men han är ju en sån som jag kan säga allt till och dela allt med,
men de är inte riktigt samma sak som en Bästis.

Men en bästis ska man inte gå o söka efter , för man kommer ändå inte hitta någon då.
Utan en bästis ska man bara hitta, helt plötsligt ska det kännas att de där är verkligen rätt .

Men då börja ja tänka . . dom dära "kraven" iaf jag har kan ja själv inte stå upp till,
Jag har inte alltid tid att umgås och jag suger på att trösta.

Hur ska man göra då?



Jag har inte hunnit umgås så mycket med mina vänner och det känns, de lovar jag!
Det känns tomt, men ja kan ju inte klandra någon annan, eftersom de är jag som valt vars ja ska vara
och vem jag vill umgås med,  Men de jag är mest rädd för är att när jag väl kommer en dag och frågar
om någon vill umgås så säger dom nej för jag inte har haft tid tidigare .

erik blev såklart lite ledsen och anklagade sig själv för att ja inte haft tid med mina vänner,
Men de är ju inte hans fel att ja valt att vara med honom så mycket som möjligt,
men jag vill även kunna vara med mina egna vänner,
vi brukar ju umgås med hans vänner och mina vänner också för den delen men de ha blivit
väldigt väldigt sällan på sistone, o varför vet jag inte ;/

Men saker förändras ju, Nu har ju även en av eriks kompisar flyttat härifrån och de va ju en utav mina vänner
som jag var med mest här känns det som. så det känns riktigt tomt för tillfället
och jag vet inte vars jag ska ta vägen riktigt.  just nu känns verkligen allt hopplöst.



Bye / M