LittleMad

Idag har jag varit på begravning, för en barndomsvän som för 4 veckor sedan lämnade oss, alldeles förtidigt.
Självklart så lät jag tårarna rinna, vilket mina 3 vänner också lät det göra. Sorgen tar sin tid och minnena som man nu gråter för kommer, inom sinom tid, att ändras till leenden för de fina tiderna man hade tillsammans.

Då jag fick veta, grinade jag. Fastän jag inte förstod vad det faktiskt var som hade hänt, fastän jag än idag inte förstår. Det är något så ofattbart att... det inte går beskriva.  

Minnena jag har är då man tittade ner för gatan och så såg man en fotboll fara fram och tillbaka i luften, då förstod man , per och erik är ute och spelar , deras största intresse! Jag minns även alla gånger som då jag var liten och ville med ut o leka med dom stora, då jag ville följa med ut och "pinka" ( spinka ), och leka kurragömma med dunk, men jag hade ju alldeles för små ben för att hinna med att dunka mig så då fick jag ju alltid räkna och leta, jag minns alla gånger man blev skrämd för att dom hoppade ut från mörka ställen.  Jag kom på senast idag då jag ( vilket jag inte minns själv ) sprang till lekparken, från vårat gamla hus , naken, för att jag ville att dessan skulle följa med mig hem och bada i våran lilla båt, och alla barn i byn var där och lekte. Självklart förstod jag inte vad jag gjorde som var fel, jag var ju bara 4-5 år medan dom var kring 10.

Jag minns då jag träffade Min Erik, och jag fick reda på att han hade en bror som hette Per. Jag tyckte det var så roligt eftersom jag ju hade två kompisar, syskon, som hette Erik och Per! Nu finns tyvärr bara den ena Erik kvar.

Dagen kommer förr eller senare för alla, men denna gång var det alldeles för tidigt.

Du är saknad!  Vila i frid <3